Linda

Varför är livet så himla orättvist för?
Varför ska oskyldiga människor drabbas av saker som de inte förtjänar? Människor som aldrig velat något annat än alla andra väl, människor som aldrig gjort något för att skapa oro eller smärta? Jag kan inte förstå och jag kan knappt inte förklara hur jag känner. Jag känner mig så arg, så full av hat och så otroligt himla ledsen. Men samtidigt känner jag mig tom, helt jävla tom. 

Jag är trött på att människor försvinner från mig, människor som betyder så mycket. 
Jag önskar att det fanns något jag kunde göra, men jag kan inte ens gråta. Jag har ett sammanbrott inom mig, men kan inte visa det på något sätt. Jag tar åt mig av minsta lilla och samlar på mig allt, till slut kanske allt brister och då kanske jag får ur mig någonting. Det skulle vara skönt, även om jag inte orkar med allting på vägen dit. Jag vill inte samla på mig mer, men jag vill brista. Jag vill brista ut i något, vad som helst. Men kan inte, vad gör man då? Samlar på sig mer och bara väntar? Precis som alla jag känner bara får vänta på att dö?
Nej, jag F-A-T-T-A-R inte, men det ska jag väl inte göra heller. Varför ska någon överhuvudtaget få ett besked om att du kommer nu dö inom en viss tid? Det är SÅ JÄVLA orättvist!! Det är så mycket dåligt som händer nu, det händer så mycket dåligt för alla. 
Jag tycker det är så jobbigt att allt dåligt, alltid händer bra folk. Kan det inte någon gång bara vara tvärtom? 
Det värsta är att jag verkligen ser att detta inte är slutet. Jag har mer att vänta mig och jag kan inte stoppa det. Eller det kanske jag skulle kunna, men skulle det hjälpa om jag la mig i? Jag har all chans i världen att faktiskt kunna göra det, men vågar jag? Vågar jag gå emot ett beroende så starkt? Jag har viljan, men jag har inte modet att genomföra det. Jag har längtat så länge, att bli kvitt allt detta. Men det händer inget, det står kvar och trampar på samma ställe och drabbar inte bara en själv, utan alla vi runtomkring också. Finns det i en missbrukares värld? Att andra människor påverkas och tar efter? Jag hoppas för hela mitt liv, att det inte blir så. Att det finns en annan väg att välja och att den är inom räckhåll. 

Jag saknar så mycket och jag älskar så mycket. Jag vill inte förlora mer än vad som redan har försvunnit från mig. Jag önskar att alla bra människor blir lyckliga och jag önskar att alla dåliga människor får ett pistolskott i huvudet.

Nu ska jag ge all min kärlek till alla mina nära och kära och så ska jag skicka en SMS-PUSS till Johan!