OPERATION
NU tänkte jag dra min operationsberättelse!!
Många har redan hört den nu, men det sitter nog någon nyfiken liten människa där ute som undrar vad tusan som händer:D
OKEJ, jag fick alltså en akuttid för en operation den 19 januari och jag fick veta det precis en vecka innan. Precis just då skulle även min prakik börja.. Min sista och bästa praktik, så det sööög ju, men jag får göra den efter studenten istället. Så allting började med att jag inte blir klar med skolan, jag får inga betyg och jag blir ingen undersköterska när jag tar studenten, MEN VAD GÖR DET? Jag blir det några veckor senare och so what om mina studier blir framflyttade eller vad jag nu gör? Mitt liv har nyss förändrats drastiskt, HAHA låter som en mupp men det här är bland det bästa jag gjort i mitt liv!! ÄLSKAR ALLT NU
Onsdag kväll den 18 januari, fick jag alltså duscha min kropp helt och hållet för sista gången på nästan 2 veckor, asgött. Då fick jag tvätta hår och kropp med en antibakteriell tvål, som var som handsprit man hällde på hela kroppen och torkade ut sig med. Men det var tydligen meningen, läkarna ville att man skulle "fjälla" lite för då försvann alla döda och bakterier från hudcellerna på det yttersta lagret.
Samma sak fick jag göra torsdag morgon, hår och kropp. Sen åkte mamma och jag in till USÖ så att vi var där till klockan 7. Typ kvart över 7 fick jag ett rum, som jag var ensam på SKÖNT! Sen kom en sköterska in och jag fick operationskläder och snygga trosor som jag skulle sätta på mig. Hon kollade så att allt var detsamma med mig som när jag var där på ett första besök i April 2010 och hon berättade vad som skulle hända och hur lång tid allt skulle ta. Halv 8 skulle min kirurg komma och prata med mig och klockan 8 skulle jag få åka in på operation. PANIK!!! Hade liksom inte fattat något än knappt och har väntat på den dagen i så många år och nu var den påväg att hända. Magen vändes ut och in, jag kissade flera gånger och mamma fick lugna ner mig med egna berättelser om narkos och sånt. Efter att min kirurg varit inne hos mig, så fick jag lugnande medel och alvedon av sköterskan sen fick jag rulla iväg! Mamma, hysterisk som hon blir, fick ju lite panik och pussades och klappades och allt vad hon höll på med. Men jag förstår att det måste vara ett jävla jobb att försöka hålla sig lugn själv, när man är livrädd, så att inte jag ska bli mer rädd! Men hon skötte sig bra!
Själva operationen skulle ta cirka 2,5 timme och sedan lika länge att vakna ur narkosen. Så ungefär vid 9-halv 10 började jag opereras. Jag fick komma in och sätta på mig mössa och strumpor, sen började narkosläkarna och sköterskor kolla checklistor med mig, sätta infart, sätta EKG-elektroder och massor. Jag frågade och frågade hela tiden "vad gör ni nu?" "nejmen, vad gör ni nu då?" Jag måste ha varit jobbig..... Sen så är allt bara svart, sen vaknade jag upp. Och då mår jag illa, jag hör massa oljud, jag trodde jag skulle dö och allting!!! Hade inte speciellt ont alls, så det var skönt! En sköterska kom och jag fick smärtstillande och medel så jag inte skulle må illa. Sen somnar jag om och vaknar lite senare och mår bra. DÅ upptäcker jag vad som hänt, MINA TJEJER ÄR BORTA!!!! Haha JA, jag har alltså gjort en bröstförminskning! Jag var krokig, började få ont i nacke, rygg och axlar och hade så pass olika storlek på tuttarna, så jag kände att när jag väl kunde göra något åt det så tog jag min chans innan jag såg ut som Quasimodo, blivit gammal och fått en annan form HAHA.. Så nu kommer de hållas snygga ännu längre:D:D:D Så alla med bamse-tuttar, nu är inte jag med i eran klubb längre, jag har blivit välkommen till "den platta"-sidan hehe. Inte för att de är så himla små nu heller, jag hade en storlek som låg på 65 F-G och hade 1000 ml på en tutte och 600 ml på den andra, JA, det var en jääädra skillnad!! Nu tog han bort ca 100 ml på den "lilla" och ca 300 ml på den stora, så har ju mycket kvar ändå! Och läkaren sa att ungefär så hamnar man på en C-kupa i regel och jag tycker de ser stora ut nu. Fast de är ju svullna och lite så, men en C-kupa var det jag ville ha så än så länge är jag toppennöjd:D
Fick sedan åka tillbaka till mitt rum, där mamma, pappa, Jocke och Anneli väntade på mig och det var skönt att någon var där för mig just då! Då tittade jag lite nogare på tuttarna, men jag har fortfarande inte sett dem, eftersom att under narkosen när de var klara, så tejpade de ett bandage runt för det är ju sår och blod och sånt. Sen fick jag en sport-BH över också och det skulle jag ha i 10 dagar. Så den 30e januari ska jag tillbaka och ta bort allting och se hur allt ser ut:D SPÄNNANDE!! Oftast så brukar man få s.k "ankarärr" när man gör en sån här operation och ni kanske förstår då hur de ser ut haha?:D Man man får i alla fall runt vårtgården, sen ett lodrätt ärr rakt ner och sen ett långt i vecket under bröstet som kan gå utåt armhålan. MEN, jag hade tur och fick inte det långa under bröstet, utan jag fick bara det runt bröstvårtan och sen neråt, TOPPEN!!
Jaja, sen kom Malin och Johan och hälsade på mig också och jag fick massa godis av alla, fast jag åt inget av det så det ligger här på mitt golv och jag käkar nu istället hehe:D
Blev sedan över natten och allt gick jättebra. Jocke och Annelie hämtade mig dagen efter och då fick jag nåt anfall och grät inför sköterskan på sjukhuset och mådde så illa så jag vet inte vad när jag skulle klä på mig. Men det var ju narkosen som säkert spökade och hade lite kul med mig! Spydde sen kvällen hemma också och grät som en tok, jaja det fick gå det med! Var jätte känslosam de första dagarna, så det var lite jobbigt, men det är biverkningar man får ta! Fick med mig alvedon och deklofenak orifarm hem i alla fall och jag har redan dragit ner på brukandet av dessa. Trodde jag skulle få med mig morfintabletter hem och bli hög, men neeeeeeeee!!
Har verkligen knappt haft någon smärta alls, helt otroligt! Eller det är lite värre sedan i förrgår, det hugger och sticks och är jobbigt. Det kliar som om jag hade pissmyror i bandaget!! Kan ej sova på nätterna längre, för att det kliar extra mycket då... Behöver handbojor så jag kan sätta fast mig i sängen eller något snart.. Men när det kliar betyder det också att det läkar, så jag får vara glad för det. Rasmus sa åt mig att låtsas som att det kittlas istället, så ska jag gå runt och skratta:D Så det ska jag göra, haha det var en bra idé!
Fick sen besök i lördags, tror jag det var, av Malin, Kajsa, Hanna och Frida och de hade med sig blommor, munkar och massa smått och gott, MINA ÄLSKADE VÄNNER<3<3!! Och så var de hos mig en stund och pratade, och det var skönt att få träffa dem och prata lite:D
Idag kom Sandra till mig med även hon blommor och godis, OJOJ! Jag blir omhändertagen som attans här hihi, så har spenderat min eftermiddag med henne och pratat lite, mysigt!!
Nu sitter jag och väntar på både mat och min älskade Johan, som tar hand om mig nu när jag är lite handikappad:D Mår helt som vanligt nästan nu, förutom att jag inte få bära tunga saker och sånt, så Johan bär, fixar, klär på mig, bäddar sängen och hjälper mig hela tiden! Så jag säger som han själv, vad skulle jag göra utan honom? Bästa Johan<3
Nu tror jag att jag skrivit allt som har hänt, har säkert glömt något, men ni får väl fråga om det är något ni undrar, jag är inte helt omöjlig:D
PUSS OCH KRAM
Många har redan hört den nu, men det sitter nog någon nyfiken liten människa där ute som undrar vad tusan som händer:D
OKEJ, jag fick alltså en akuttid för en operation den 19 januari och jag fick veta det precis en vecka innan. Precis just då skulle även min prakik börja.. Min sista och bästa praktik, så det sööög ju, men jag får göra den efter studenten istället. Så allting började med att jag inte blir klar med skolan, jag får inga betyg och jag blir ingen undersköterska när jag tar studenten, MEN VAD GÖR DET? Jag blir det några veckor senare och so what om mina studier blir framflyttade eller vad jag nu gör? Mitt liv har nyss förändrats drastiskt, HAHA låter som en mupp men det här är bland det bästa jag gjort i mitt liv!! ÄLSKAR ALLT NU
Onsdag kväll den 18 januari, fick jag alltså duscha min kropp helt och hållet för sista gången på nästan 2 veckor, asgött. Då fick jag tvätta hår och kropp med en antibakteriell tvål, som var som handsprit man hällde på hela kroppen och torkade ut sig med. Men det var tydligen meningen, läkarna ville att man skulle "fjälla" lite för då försvann alla döda och bakterier från hudcellerna på det yttersta lagret.
Samma sak fick jag göra torsdag morgon, hår och kropp. Sen åkte mamma och jag in till USÖ så att vi var där till klockan 7. Typ kvart över 7 fick jag ett rum, som jag var ensam på SKÖNT! Sen kom en sköterska in och jag fick operationskläder och snygga trosor som jag skulle sätta på mig. Hon kollade så att allt var detsamma med mig som när jag var där på ett första besök i April 2010 och hon berättade vad som skulle hända och hur lång tid allt skulle ta. Halv 8 skulle min kirurg komma och prata med mig och klockan 8 skulle jag få åka in på operation. PANIK!!! Hade liksom inte fattat något än knappt och har väntat på den dagen i så många år och nu var den påväg att hända. Magen vändes ut och in, jag kissade flera gånger och mamma fick lugna ner mig med egna berättelser om narkos och sånt. Efter att min kirurg varit inne hos mig, så fick jag lugnande medel och alvedon av sköterskan sen fick jag rulla iväg! Mamma, hysterisk som hon blir, fick ju lite panik och pussades och klappades och allt vad hon höll på med. Men jag förstår att det måste vara ett jävla jobb att försöka hålla sig lugn själv, när man är livrädd, så att inte jag ska bli mer rädd! Men hon skötte sig bra!
Själva operationen skulle ta cirka 2,5 timme och sedan lika länge att vakna ur narkosen. Så ungefär vid 9-halv 10 började jag opereras. Jag fick komma in och sätta på mig mössa och strumpor, sen började narkosläkarna och sköterskor kolla checklistor med mig, sätta infart, sätta EKG-elektroder och massor. Jag frågade och frågade hela tiden "vad gör ni nu?" "nejmen, vad gör ni nu då?" Jag måste ha varit jobbig..... Sen så är allt bara svart, sen vaknade jag upp. Och då mår jag illa, jag hör massa oljud, jag trodde jag skulle dö och allting!!! Hade inte speciellt ont alls, så det var skönt! En sköterska kom och jag fick smärtstillande och medel så jag inte skulle må illa. Sen somnar jag om och vaknar lite senare och mår bra. DÅ upptäcker jag vad som hänt, MINA TJEJER ÄR BORTA!!!! Haha JA, jag har alltså gjort en bröstförminskning! Jag var krokig, började få ont i nacke, rygg och axlar och hade så pass olika storlek på tuttarna, så jag kände att när jag väl kunde göra något åt det så tog jag min chans innan jag såg ut som Quasimodo, blivit gammal och fått en annan form HAHA.. Så nu kommer de hållas snygga ännu längre:D:D:D Så alla med bamse-tuttar, nu är inte jag med i eran klubb längre, jag har blivit välkommen till "den platta"-sidan hehe. Inte för att de är så himla små nu heller, jag hade en storlek som låg på 65 F-G och hade 1000 ml på en tutte och 600 ml på den andra, JA, det var en jääädra skillnad!! Nu tog han bort ca 100 ml på den "lilla" och ca 300 ml på den stora, så har ju mycket kvar ändå! Och läkaren sa att ungefär så hamnar man på en C-kupa i regel och jag tycker de ser stora ut nu. Fast de är ju svullna och lite så, men en C-kupa var det jag ville ha så än så länge är jag toppennöjd:D
Fick sedan åka tillbaka till mitt rum, där mamma, pappa, Jocke och Anneli väntade på mig och det var skönt att någon var där för mig just då! Då tittade jag lite nogare på tuttarna, men jag har fortfarande inte sett dem, eftersom att under narkosen när de var klara, så tejpade de ett bandage runt för det är ju sår och blod och sånt. Sen fick jag en sport-BH över också och det skulle jag ha i 10 dagar. Så den 30e januari ska jag tillbaka och ta bort allting och se hur allt ser ut:D SPÄNNANDE!! Oftast så brukar man få s.k "ankarärr" när man gör en sån här operation och ni kanske förstår då hur de ser ut haha?:D Man man får i alla fall runt vårtgården, sen ett lodrätt ärr rakt ner och sen ett långt i vecket under bröstet som kan gå utåt armhålan. MEN, jag hade tur och fick inte det långa under bröstet, utan jag fick bara det runt bröstvårtan och sen neråt, TOPPEN!!
Jaja, sen kom Malin och Johan och hälsade på mig också och jag fick massa godis av alla, fast jag åt inget av det så det ligger här på mitt golv och jag käkar nu istället hehe:D
Blev sedan över natten och allt gick jättebra. Jocke och Annelie hämtade mig dagen efter och då fick jag nåt anfall och grät inför sköterskan på sjukhuset och mådde så illa så jag vet inte vad när jag skulle klä på mig. Men det var ju narkosen som säkert spökade och hade lite kul med mig! Spydde sen kvällen hemma också och grät som en tok, jaja det fick gå det med! Var jätte känslosam de första dagarna, så det var lite jobbigt, men det är biverkningar man får ta! Fick med mig alvedon och deklofenak orifarm hem i alla fall och jag har redan dragit ner på brukandet av dessa. Trodde jag skulle få med mig morfintabletter hem och bli hög, men neeeeeeeee!!
Har verkligen knappt haft någon smärta alls, helt otroligt! Eller det är lite värre sedan i förrgår, det hugger och sticks och är jobbigt. Det kliar som om jag hade pissmyror i bandaget!! Kan ej sova på nätterna längre, för att det kliar extra mycket då... Behöver handbojor så jag kan sätta fast mig i sängen eller något snart.. Men när det kliar betyder det också att det läkar, så jag får vara glad för det. Rasmus sa åt mig att låtsas som att det kittlas istället, så ska jag gå runt och skratta:D Så det ska jag göra, haha det var en bra idé!
Fick sen besök i lördags, tror jag det var, av Malin, Kajsa, Hanna och Frida och de hade med sig blommor, munkar och massa smått och gott, MINA ÄLSKADE VÄNNER<3<3!! Och så var de hos mig en stund och pratade, och det var skönt att få träffa dem och prata lite:D
Idag kom Sandra till mig med även hon blommor och godis, OJOJ! Jag blir omhändertagen som attans här hihi, så har spenderat min eftermiddag med henne och pratat lite, mysigt!!
Nu sitter jag och väntar på både mat och min älskade Johan, som tar hand om mig nu när jag är lite handikappad:D Mår helt som vanligt nästan nu, förutom att jag inte få bära tunga saker och sånt, så Johan bär, fixar, klär på mig, bäddar sängen och hjälper mig hela tiden! Så jag säger som han själv, vad skulle jag göra utan honom? Bästa Johan<3
Nu tror jag att jag skrivit allt som har hänt, har säkert glömt något, men ni får väl fråga om det är något ni undrar, jag är inte helt omöjlig:D
PUSS OCH KRAM
Kommentarer
Trackback
